Engelska alfabetet

Super Coloring – gratis utskriftsbara målarsidor, målarblad, gratis målarböcker engelska alfabetet bilder att färglägga. Ta din fantasi till en ny realistisk nivå!

Välj den bild att färglägga som passar dig bäst. Här kan du hitta detaljerade mönster, svåra djurbilder, enkla färgläggninar eller konturer. Det latinska alfabetet är ett alfabet, ursprungligen anpassat för latinet, som har spridits till många andra språk, och som har blivit det vanligaste alfabetet i världen. Efter romarnas erövring av Grekland la man till Y och återtog Z för att skriva grekiska lånord. Duenosinskriften från början av 500-talet f.

Kr är en av de äldsta exemplen på fornlatinsk skrift. Dessa bokstäver var i längden tröttsamma att skriva, och därför utvecklades med tiden en kursiv handskrift som gav upphov till våra dagars gemener. Man textade helt enkelt det som ansågs viktigt och kursiverade resten. I germanska språk finns v-ljud som saknas i det klassiska latinet. På 600-talet när anglosaxarna övergick från runor till latinsk skrift bibehöll man runan ƿ wynn för detta ljud.

Senare övergick man til att skriva VV, vilket under medeltiden blev W. På liknande sätt användes formerna J och I i början resp slutet av ord oberoende av uttalet, men på 1500-talet kom J att representera konsonantljudet och I vokalljudet. Det latinska alfabetet används i ett 100-tal språk. En del språk som modern engelska använder inga andra bokstäver än de 26 grundtecknen, medan många språk som använder latinska alfabetet har ytterligare tecken.

I en del språk, till exempel i svenska, räknas modifieringarna som riktiga bokstäver, även om de var modifieringar från början. Till skillnad från klassiskt latin där det var upp till författaren att texta resp använda skrivstil har de moderna språken fasta regler för när versaler och gemener skall användas. Många språk har anpassat det latinska alfabetet på olika sätt, till exempel genom användning av diakritiska tecken, inklusive accent och omljudstecken. Omljudsprickarna kommer från två parallella streck, som är ett stiliserat handskrivet gotiskt e över omljudsvokalen.

Omljudstecknets ursprung finns troligen i ett gotiskt handskrivet e som vars huvuddel består av två parallella streck. Ett sådant e skrivet ovanför en bokstav reducerades snart till två streck, och när dessa förkortades, blev det till två prickar. Faktiskt kan man hitta en rad exempel i både gotisk och latinsk skrift, där omljuden angivs genom ett regelrätt e over omljudsvokalen. På svenska betraktas numera “ä” som en egen bokstav, medan den på tyska fortfarande ses som en variant av “a”. Det tyska omljudstecknet kan också ersättas av ett e efter omljudsvokalen. Om man inte har en möjlighet att skriva ä på en skrivmaskin, kan man istället skriva ae. Liksom med U och V har det förr i tiden inte varit någon skillnad mellan “I” och “J” i romarnas kvarlevande inskrifter på latin, och användningen av “j” i latinska ord är sällsynt, men förekommer.

I den tryckta gotiska skriften skiljs inte mellan I och J som stora bokstäver, så när man i tryck såg ett namn som I. Iacobsen, kunde man inte med säkerhet veta om det första I:et stod för I eller J, så man sa “I. Jacobsen”, även om han kanske hette Jens Christian. I nutiden har författaren Jens Peter Jacobsen varit känd som I.